Jag har haft ett problem senaste två åren. Det eviga återkommande hårproblemet. Det är speciellt jobbigt när jag ska ut och stylar mig själv, jag kan stå en timma med plattång men känner mig lika ful i huvvet ändå. Jag avskyr mitt numera korta hår!!! Speciellt i fredags. Därför fick ni inga utebilder.
När jag jobbade som programledare stylades mitt hår varje dag och det innebar döden. Jag va tvungen att klippa mig sommaren -10. Sedan dess har det vart en evig kamp mellan "växa ut" och "extensions".
När jag jobbade som programledare stylades mitt hår varje dag och det innebar döden. Jag va tvungen att klippa mig sommaren -10. Sedan dess har det vart en evig kamp mellan "växa ut" och "extensions".
Nu är måttet rågat, igen. Jag pallar inte se mig själv i spegeln. Ska fixa löshår i veckan, kosta vad det kosta vill. Det sliter på mitt egna hår och kostar en halv hyra, men jag struntar i vilket nu. Det är fan nog nu. Ibland kan jag känna mig så jäkla ful. Känner mig tjock, gammal och ofeminin - tänk va mycket håret gör för utseendet! Och man ska ju inte va missnöjd med sig själv!? Man ska va go´ o gla´, kexchokla´. Upp me´ cashen och fixa fixa :)))
Ursäkta utbrottet, men jag fick ett psykbryt i badrummet imorse.
Tänk dig själv; du ser dig själv i spegeln men tycker inte det är du. Aaa, om ni fattar....
Nu blir det in till salongen och beställa hår.
Tänk dig själv; du ser dig själv i spegeln men tycker inte det är du. Aaa, om ni fattar....
Nu blir det in till salongen och beställa hår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar